INGEN EU-STYRNING AV ARBETSMARKNADEN
När man lyssnar på debatterna i EU-parlamentet är det ibland svårt att inte tänka på snapsvisan ”Än en gång däran”. Rättsakterna vi vadar igenom för att – ’än en gång’ – rösta nej till ökad överstatlighet och nya maktöverföringar är verkligen torra. Det är inte sällan man känner att man ’kämpar mot allt torrt’ och att ’livet är för kort’ för att slåss mot byråkrater drivna av ’floder av champagne’.
I veckan röstade vi om en resolution som uppmanade EU-kommissionen att ta fram ett direktiv om ”tillräcklig minimiinkomst som säkerställer aktiv inkludering”. Målsättningen är att centralisera aspekter av socialbidragen och styra detta från Bryssel.
Förslaget om EU-styrda minimiinkomster är ytterligare ett utfall av det avtal om den Europeiska pelaren för sociala rättigheter som Stefan Löfven initierade vid EU-toppmötet i Göteborg 2017. Andra exempel är direktivet om minimilöner och det om arbetsvillkor.
Stefan Löfven och Socialdemokraterna öppnade Pandoras ask utan att förstå det. De ville få det att framstå som att vi skulle exportera den svenska modellen till Europa. De trodde att den Sociala pelaren skulle bli ett *frivilligt* utökat EU-samarbete om bland annat arbetsmarknader, sociala frågor och välfärd.
Många med oss varnade redan då för EU:s ambitioner att engagera sig i välfärd och arbetsmarknad. Att detta på sikt skulle leda till lagstiftning på dessa områden. Kritiken viftades bort.
Den sociala pelaren och den tillhörande handlingsplanen används allt oftare för att centralisera mer makt. Resultatet är att svenska regeringar i det tysta tvingas lägga förhandlingskapital på att försöka stoppa sådan lagstiftning och att de tyvärr alltför ofta misslyckas. Även vi som är parlamentariker får kämpa för att den svenska modellen för arbetsmarknaden och socialpolitiken inte ska harmoniseras till en europeisk modell.
Och varför blev det så här? För att Socialdemokraterna var naiva 2017. De ville få lite positiv media och lät kortsiktiga intressen styra förhandlingarna. De förhandlade fram ett dåligt avtal som både ledde till minskad svensk suveränitet och som underminerade vår arbetsmarknadsmodell och vår förmåga att självständigt bestämma om socialpolitiken.
... See MoreSee Less
STOPPA BÅTARNA - STOPPA DÖDEN PÅ HAVET
Döden på Medelhavet fortsätter så länge illegal migration belönas med uppehälle och välfärd. Enda sättet att stoppa drunkningar är att följa Australien, stoppa båtarna och flytta hela asylprocessen till tredje land eller att helt öppna gränserna.
Vad väljer Socialdemokraterna och Centerpartiet?
... See MoreSee Less
NEJ TILL RENOVERINGSKRAV FRÅN EU
Varje gång Europaparlamentet är i Strasbourg röstar vi om dyra och dåliga förslag. Denna vecka har vi dock röstat om ett osedvanligt befängt och exceptionellt kostsamt planekonomiskt förslag om att reglera byggnaders energiprestanda. Givetvis har denna idioti legitimerats som en klimatåtgärd.
Förslagets mål är ganska enkelt. Europaparlamentet vill att en stor andel av EU:s fastighetsbestånd ska renoveras för att bli mer energieffektiva. Gott så. Problemen ligger som så ofta i detaljerna. Hur, av vem, till vilken kostnad och inom vilken tidsram detta ska genomföras.
Det första problemet är kostnaderna. Kommissionens förslag har prissatts till 275 miljarder euro och parlamentets förslag till närmare 400 miljarder euro. Per år.
Det andra problemet är tidsramen. Sammantaget är det över 30 miljoner bostadshus och lokaler som skall renoveras. Först ut är alla lokaler och offentligt ägda bostäder. Dessa ska renoveras på två år vilket givetvis är helt orealistiskt utan oerhörda kostnader. Förslaget är något mer ’generöst’ mot ägarna av privatbostäder som får till 2033 att genomföra sina energieffektiviseringar.
Det tredje problemet är att det inte kommer fungera. Tyskland försökte sig på en liknande ovanifrån dikterad planekonomisk satsning där hundratals miljarder euro användes till energieffektivisering. Resultatet var att tyskar, som tidigare vanligtvis hade 20 grader inomhus, upptäckte att deras hus inte kostade lika mycket att värma upp och därmed höjde inomhustemperaturen till 22 grader. Utsläppsminskningarna var försumbara eftersom de minskade utsläpp som var resultatet av energieffektiviseringen till största delen åts upp av den större energikonsumtion som var resultatet av temperaturhöjningen.
Det fjärde problemet är att regleringen – om den genomförs som planerat – under det kommande decenniet kommer tvinga fram en nästan tredubblad renoveringstakt. Syd- och Östeuropa kommer förvandlas till byggarbetsplatser eftersom fastighetsbeståndet i länderna i dessa delar av Europa har sämst energiprestanda. Och när alla skall renovera samtidigt kommer löner till hantverkare och kostnader för material skjuta i höjden.
Därtill har dessa länder och deras medborgare inte resurserna att genomföra ett så omfattande renoveringsprogram. Det ligger därför i farans riktning att det snart kommer förslag på än mer omfördelning inom EU och att vi ska bekosta deras renoveringar.
Ett femte problem är att Europaparlamentet – i ytterligare skov av planekonomisk villfarelse – vill sprida ut renoveringarna över olika länder genom att fastställa mål för andelen fastigheter som ska renoveras i varje land. Således skall även länder med ett fastighetsbestånd med bra energiprestandan åläggas mål. Mål som exempelvis inte kommer ta hänsyn till att svenska fastigheter ofta värms upp med relativt klimatvänliga energislag medan andra länder värmer sina bostäder med kol och gas.
Därtill tar man inte hänsyn till de många vanliga husägare – exempelvis pensionärer som betalat av sitt hus – och inte har råd att genomföra kostsamma och onödiga renoveringar till denna nya EU-standard, när man av rättviseskäl vill sprida renoveringarna över kontinenten.
En av huvudorsakerna till att EU:s klimatpolitik ständigt misslyckats är att förslagen inte tar hänsyn till frågor som kostnader, realism och genomförbarhet. När utopistiska politiker utan en realistisk förståelse för svårigheterna med att detaljstyra en kontinent från Bryssel ställer upp vällovliga men orealistiska mål utan hänsyn till effektivitet och konsumtionsbeteende kan det bara gå åt skogen.
Jag kan med en sannolikhet gränsande till visshet säga att detta är ytterligare ett område där Sverigedemokraterna kommer få rätt. Men bara efter att EU kastat bort hundratals miljarder euro av skattebetalarnas pengar.
... See MoreSee Less
Message Page